Att känna är att vara levande

För mig handlar livet mer och mer om att vara på riktigt, sträva efter att vara äkta och genuin. Försöka vara öppen och generös mot andra, ärligt dela med mig av både tankar och känslor. När vi ömsesidigt delar något från vårt innersta är det något stort som sker, vi har nått fram till varandra. Att beröra någon och att bli berörd är att vara levande, på riktigt.

Vad är det som gör att man känner sig levande? Vi börjar leva när vi tillåter oss att känna, allt vi känner. När vi sedan kommunicerar en känsla delar vi den med vår omvärld. När vi uttrycker en känsla bjuder vi in andra att dela en upplevelse och att vara levande tillsammans med oss.

Var börjar man frågade någon? Var börjar den som vill förändra sitt liv? På en parkbänk svarade jag. Jaha, hur då?

Du får släppa alla krav, slappna av i både kropp och själ. Det var där det började för mig. Jag var trött på stress och prestationer, trött på att vara rädd och hålla mig själv tillbaka. Jag ville känna mig levande, jag ville våga lite mer. Frågorna växte fram ur mitt inre. Vill jag fortsätta leva så här, vad är egentligen viktigt för mig? Min längtan pockade på uppmärksamhet.

Jag hittade en parkbänk när jag cyklade runt i staden en tidig morgon. Jag slog mig ner och kom till ro, lyssnade till mitt inre. Det blev början på något nytt.

Vad händer när man håller tillbaka sina känslor? Min erfarenhet är att livet blir jämntjockt, det går inte att döva sina känslor selektivt. Jag försökte trycka ner negativa känslor men blev samtidigt hämmad i mitt känsloliv, kunde varken uppleva eller uttrycka några djupare känslor. Det var som en sordin, något som dämpade glädjen och livsenergin.

När jag drog ner på tempot fick jag kontakt med själen. Jag lyssnade inåt och det fick mig att må bra, det inre och det yttre livet var nu mera i balans än tidigare. Kropp och själ på samma ställe, ett nytt sätt att leva. Dörren till mitt känsloliv öppnades på glänt och jag vågade känna mer och så småningom visa mer av mitt inre.

Nu känner jag mer förbehållslöst och upplever känslor som är mer intensiva och ogrumlade, tidigare var mitt känsloliv bedövat. Jag har inte längre behov att förtränga eller kontrollera och får därför mer energi över.

Nu har jag kontakt med min sårbarhet, är inte rädd för mina känslor och medveten om vad jag känner. Ju bättre kontakt jag får med känslorna och orsaken bakom, desto mindre skrämmande är det att öppna sig för andra. Livet har fördjupats, det är större och rikare nu. Resan fortsätter.