Jag lyssnar #jaglyssnar

Det finns tider när vi behöver någon som ser och lyssnar, med en varm blick och ett öppet hjärta. Den senaste tidens alla rapporter om övergrepp kan ingen blunda för. Men det krävs mod för att bli synlig om så bara för en annan människa, vi kan hjälpa varandra att våga. Det finns mycket som är tungt att bära, särskilt när man är ensam och ingen annan vet. Ett av de djupaste mänskliga behoven är att bli sedd och lyssnad till, när man blir det kan man våga öppna sig.

Alla vet vad skam är men alla har inte erfarenhet av den skam som fastnar i själen och till slut definierar en människa. En giftig skam som döljer sig i mörkret tills den blir avslöjad. En skam så svår att uthärda att man måste förtränga den för att överleva.

Jag har just skrivit en bok där jag berättar om sådana upplevelser; jag vet hur ensam, rädd och liten man kan känna sig. Hur defekt man kan känna sig. Jag vet också hur befriande det är att sätta ord på det som ligger och skaver i själen. Av egen erfarenhet vet jag att skammen måste komma fram i ljuset. Det är en tung börda att bära ensam, skammen frodas i mörkret men mister sin makt när den blir synlig. Jag vet hur skönt det är att få berätta för en annan människa, att dela något mellan fyra ögon.

Det är ingen lösning att bita ihop och hoppas att det går över, vi behöver perspektiv på det som hänt. Oavsett om man riskerar att bränna ut sig i arbetet eller om man blivit nedvärderad, utnyttjad eller kränkt av övergrepp. Kort sagt, ensam är inte stark även om vår kultur förmedlar det budskapet. Det talas nu om tystnadskultur, men vad spelar det för roll om någon talar och ingen lyssnar? Eller om folk i allmänhet bara lyssnar lite förstrött? Nu finns det ett stort behov av människor som lyssnar aktivt. Att lyssna är inte bara en teknik eller ett beteende. Det är först och främst en attityd och en viljehandling

Man blir synlig när man säger ifrån "jag är också drabbad" och man blir synlig när man ställer upp och säger "jag vill lyssna". Därför kan också det kosta på. Man sticker ut från mängden när man inte längre är neutral, blir sårbar fast på ett annat sätt. Att vara människa är att vara sårbar, det är en minsta gemensam nämnare för hela mänskligheten. Vi behöver drabbas av den insikten.

För att lyssna behöver vi mod, det är inte riskfritt att lyssna med ett öppet hjärta . det är kanske därför vi tvekar. Risken är att när du öppnar dig för en annan människas verklighet kommer du på något sätt att förändras av det du hör. Det går inte att förbli opåverkad.

Det händer något när vi börjar lyssna till varandras berättelser. En människa av kött och blod tar form och blir synlig. Vi förstår att vi inte är ensamma, vi lär oss något om vad det är att vara människa. Det aktiva lyssnandet har en läkande kraft och skapar mötesplatser mellan människor. Kanske är det genom våra berättelser som vi blir levande för varandra.

Alla behöver någon som lyssnar och alla kan någon gång vara den som lyssnar. Det behövs många lyssnare. Jag vill vara en lyssnande medmänniska, vill du?