Blogg När någon talar brister tystnaden

När detta skrivs pågår en serie radioprogram på radions P1 som handlar om risker ur olika perspektiv. Risk och rädsla hänger ihop, men vad händer om vi tittar närmare på risken i relation till rädslan? Varför är vi så rädda för att göra misstag? Vi blir besvikna, kanske skäms men det är inte allt. Den som gör misstag lär sig något, den som sällan eller aldrig gör misstag får varken något gjort eller lär sig något nytt.

Vi vaknar varje dag ... eller gör vi det, vaknar på riktigt alltså? Hur ofta är vi helt vakna ... fullt seende? Vi vill en mängd olika saker, men vad är viktigast? Min erfarenhet är att jag många gånger inte insett eller förstått vad jag djupast sett längtar efter, inte tagit mig tid att verkligen utforska min längtan. Om jag bara ser en mängd ytliga önskemål blir det svårt att prioritera.

Det finns så mycket vi skulle vilja, men faller ofta in i en bekväm lunk. Mitt liv var länge så, jag såg många hinder och visste inte riktigt vad jag ville. Nu tänker jag att vad jag gör och inte gör spelar roll. Mina dagliga val betyder något. Varje dag sår jag små frön, de formas av min längtan. Det känns inte betungande, men dessa frön bär så småningom frukt. Min bok hade aldrig kommit till utan en mängd små val, jag skrev lite varje dag och efter en tid hade jag mitt första kapitel.

Livet handlar inte längre om risken att förlora, min längtan är starkare än rädslan. Nästan alla risker jag möter är mentala, jag försöker se på dem med nyfikenhet. En risk är som en dörr, jag kan inte vara riktigt säker på vad som möter när jag öppnar dörren. Det kan mycket väl vara en möjlighet. När jag gör ett misstag lär jag mig något nytt. Nu ser jag snarare risken i att inte göra något, att bara låta livet hända. Att vara nöjd med att överleva. Jag vill mycket hellre leva, känner mig levande när jag vågar ta en risk!

Du och jag behöver mod för att leva. Modet kan liknas vid en muskel som kan tränas upp, vi kan lära oss att utmana rädslan och våga lite i taget. I min bok berättar jag om saker jag aldrig skulle våga skriva om för några år sedan. Länge kämpade jag med tanken, vad rädd och visste inte hur det skulle tas emot. Till slut bestämde jag mig för att ärligt och öppet berätta om mitt liv och min historia, även det trasiga och svåra som skam och psykisk ohälsa. Det kändes bra när jag äntligen vågade och ännu bättre när jag märkte att andra kände igen sig.

Varför läser man? En elev ställde en gång frågan till C.S. Lewis. Han svarade ungefär så här: Vi läser för att förstå att vi inte är ensamma. Det är min innerliga önskan att alla som läser min bok får uppleva något av det. Jag tänker att vi har mera gemensamt än vad som skiljer oss åt.