Blogg När någon talar brister tystnaden

Bara den som är övertygad om sitt eget värde vågar möta sin ofullkomlighet, acceptera att man är både stark och svag. En sådan människa är trygg i sig själv och har inte sitt värde i vad hon presterar, hon är fri att vara som hon är. Du och jag är värdefulla därför att vi finns till och det räcker. För att uppnå en sådan tillit behöver vi andra människor som ser oss med mjuka ögon, och vi kan vara en sådan medmänniska för någon annan.

Många människor sitter fast, tror inte att de kan förändra sin situation, tänker att de måste prestera sitt värde. Men vi har alltid ett val, måste inte anpassa oss så till den grad att vi mår dåligt. En timme på soffan kanske inte är ett tecken på svaghet, utan lyhördhet. Jag bestämde mig för att ifrågasätta prestationskulturen, men det hände inte förrän jag började må dåligt. Men då började något hända, steg för steg lärde jag mig att göra medvetna val, att välja och inte minst att välja bort. Jag fick respekt av andra för att jag vågade. När allt fler av mina val blev medvetna kom jag till insikten att vid varje val sådde jag ett litet frö för framtiden. Nu sår jag små frön, varje dag ... det gör skillnad!

Vad är viktigt för dig, vad är viktigast? Vad vill du göra med ditt liv? Egentligen! Jag har kommit fram till att människor och relationer är viktigast, vill inte se någon människa som utbytbar. Nu längtar jag inte efter mer utan efter större, ett större och friare liv. Jag uppskattar ett förtroligt samtal mellan fyra ögon, ett samtal där vi ger varandra uppmärksamhet. Ibland är det som att det blixtrar till, samtalet blir djupt meningsfullt och ger en god eftersmak, länge. Vilka människor är värda din odelade uppmärksamhet?

Kärleken är inte en idé, den är något konkret som förmedlas från en människa till en annan, genom en blick, en beröring, ett möte. Något att sträva efter när vi möts, som människor behöver vi både se och bli sedda.